publicerad: 2015
maskare
mask·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. maskarna • till 2maska 2
Singular | |
---|---|
en maskare | obestämd form |
en maskares | obestämd form genitiv |
maskaren | bestämd form |
maskarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
maskare | obestämd form |
maskares | obestämd form genitiv |
maskarna | bestämd form |
maskarnas | bestämd form genitiv |