publicerad: 2015
matte
1matte
substantiv
~n • ⟨vard.⟩ matematik – Alla sammansättn. med matte- hör till 1matte.
Singular | |
---|---|
en matte | obestämd form |
en mattes | obestämd form genitiv |
matten | bestämd form |
mattens | bestämd form genitiv |
2matte
substantiv
~n mattar • matmor för hund el. katt
Singular | |
---|---|
en matte | obestämd form |
en mattes | obestämd form genitiv |
matten | bestämd form |
mattens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mattar | obestämd form |
mattars | obestämd form genitiv |
mattarna | bestämd form |
mattarnas | bestämd form genitiv |