publicerad: 2015
matte
1matte
substantiv
~n • ⟨vard.⟩ matematik – Alla sammansättn. med matte- hör till 1matte.
| Singular | |
|---|---|
| en matte | obestämd form |
| en mattes | obestämd form genitiv |
| matten | bestämd form |
| mattens | bestämd form genitiv |
2matte
substantiv
~n mattar • matmor för hund el. katt
| Singular | |
|---|---|
| en matte | obestämd form |
| en mattes | obestämd form genitiv |
| matten | bestämd form |
| mattens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mattar | obestämd form |
| mattars | obestämd form genitiv |
| mattarna | bestämd form |
| mattarnas | bestämd form genitiv |


