publicerad: 2015
medeltidsurkund
medel·tids|ur·kund
substantiv
~en ~er medeltid 1 urkund
Singular | |
---|---|
en medeltidsurkund | obestämd form |
en medeltidsurkunds | obestämd form genitiv |
medeltidsurkunden | bestämd form |
medeltidsurkundens | bestämd form genitiv |
Plural | |
medeltidsurkunder | obestämd form |
medeltidsurkunders | obestämd form genitiv |
medeltidsurkunderna | bestämd form |
medeltidsurkundernas | bestämd form genitiv |