publicerad: 2015
mellanhavande
mell·an|hav·ande
substantiv
~t ~n • oenighet, konflikt
Singular | |
---|---|
ett mellanhavande | obestämd form |
ett mellanhavandes | obestämd form genitiv |
mellanhavandet | bestämd form |
mellanhavandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mellanhavanden | obestämd form |
mellanhavandens | obestämd form genitiv |
mellanhavandena | bestämd form |
mellanhavandenas | bestämd form genitiv |