publicerad: 2015
meritera
mer·it·era
verb
~de ~t • utgöra merit för
| Finita former | |
|---|---|
| meriterar | presens aktiv |
| meriteras | presens passiv |
| meriterade | preteritum aktiv |
| meriterades | preteritum passiv |
| meritera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att meritera | infinitiv aktiv |
| att meriteras | infinitiv passiv |
| har/hade meriterat | supinum aktiv |
| har/hade meriterats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| meriterande | |
| Perfekt particip | |
| en meriterad + substantiv | |
| ett meriterat + substantiv | |
| den/det/de meriterade + substantiv | |
meritera sig
• skaffa sig meriterOrdform(er) meritera sig


