publicerad: 2015
meritokrat
mer·ito·krat
[‑kra´t]
substantiv
~en ~er meritokrati
Singular | |
---|---|
en meritokrat | obestämd form |
en meritokrats | obestämd form genitiv |
meritokraten | bestämd form |
meritokratens | bestämd form genitiv |
Plural | |
meritokrater | obestämd form |
meritokraters | obestämd form genitiv |
meritokraterna | bestämd form |
meritokraternas | bestämd form genitiv |