publicerad: 2015
minaret
minar·et
[‑e´t]
substantiv
~en ~er • smalt torn vid moské varifrån bönetimmarna utropas
Singular | |
---|---|
en minaret | obestämd form |
en minarets | obestämd form genitiv |
minareten | bestämd form |
minaretens | bestämd form genitiv |
Plural | |
minareter | obestämd form |
minareters | obestämd form genitiv |
minareterna | bestämd form |
minareternas | bestämd form genitiv |