publicerad: 2015
minerare
min·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. minerarna 1 person som minerar2 en insekt
Singular | |
---|---|
en minerare | obestämd form |
en minerares | obestämd form genitiv |
mineraren | bestämd form |
minerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
minerare | obestämd form |
minerares | obestämd form genitiv |
minerarna | bestämd form |
minerarnas | bestämd form genitiv |