publicerad: 2015
mirakelkur
mir·akel|kur
substantiv
~en ~er mirakel 1kur 1
Singular | |
---|---|
en mirakelkur | obestämd form |
en mirakelkurs | obestämd form genitiv |
mirakelkuren | bestämd form |
mirakelkurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mirakelkurer | obestämd form |
mirakelkurers | obestämd form genitiv |
mirakelkurerna | bestämd form |
mirakelkurernas | bestämd form genitiv |