publicerad: 2015
monoftongera
mono·ftong·era
[‑ftoŋge´ra]
verb
~de ~t • förändra till monoftong
| Finita former | |
|---|---|
| monoftongerar | presens aktiv |
| monoftongeras | presens passiv |
| monoftongerade | preteritum aktiv |
| monoftongerades | preteritum passiv |
| monoftongera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att monoftongera | infinitiv aktiv |
| att monoftongeras | infinitiv passiv |
| har/hade monoftongerat | supinum aktiv |
| har/hade monoftongerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| monoftongerande | |
| Perfekt particip | |
| en monoftongerad + substantiv | |
| ett monoftongerat + substantiv | |
| den/det/de monoftongerade + substantiv | |


