publicerad: 2015
motståndsrörelse
mot·stånds|rör·else
substantiv
~n ~r • särsk. mot ockupationsmakt; till rörelse 2
Singular | |
---|---|
en motståndsrörelse | obestämd form |
en motståndsrörelses | obestämd form genitiv |
motståndsrörelsen | bestämd form |
motståndsrörelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
motståndsrörelser | obestämd form |
motståndsrörelsers | obestämd form genitiv |
motståndsrörelserna | bestämd form |
motståndsrörelsernas | bestämd form genitiv |