publicerad: 2015
mulna
mulna
[mu`lna]
verb
~de ~t • bli mulnare; äv. bildl.: hon mulnade när hon såg de dystra siffrorna
| Finita former | |
|---|---|
| mulnar | presens aktiv |
| mulnade | preteritum aktiv |
| mulna | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att mulna | infinitiv aktiv |
| har/hade mulnat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| mulnande | |
| Perfekt particip | |
| en mulnad + substantiv | |
| ett mulnat + substantiv | |
| den/det/de mulnade + substantiv | |


