publicerad: 2015
munhäfta
mun|häfta
substantiv
~n • tillfällig oförmåga att tala
Singular | |
---|---|
en munhäfta | obestämd form |
en munhäftas | obestämd form genitiv |
munhäftan | bestämd form |
munhäftans | bestämd form genitiv |