publicerad: 2015
munk
munk
substantiv
~en ~ar 1 klosterbroder2 ett bakverk – I sammansättn. munk-, ngn gång munka-; nästan alla sådana sammansättn. hör till munk 1.
| Singular | |
|---|---|
| en munk | obestämd form |
| en munks | obestämd form genitiv |
| munken | bestämd form |
| munkens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| munkar | obestämd form |
| munkars | obestämd form genitiv |
| munkarna | bestämd form |
| munkarnas | bestämd form genitiv |


