publicerad: 2015
mutbrott
mut|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till 1muta brott 1
Singular | |
---|---|
ett mutbrott | obestämd form |
ett mutbrotts | obestämd form genitiv |
mutbrottet | bestämd form |
mutbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mutbrott | obestämd form |
mutbrotts | obestämd form genitiv |
mutbrotten | bestämd form |
mutbrottens | bestämd form genitiv |