publicerad: 2015
myndigförklara
mynd·ig|för·klara
verb
~de ~t • myndigförklara ngn el. förklara ngn myndig
| Finita former | |
|---|---|
| myndigförklarar | presens aktiv |
| myndigförklaras | presens passiv |
| myndigförklarade | preteritum aktiv |
| myndigförklarades | preteritum passiv |
| myndigförklara | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att myndigförklara | infinitiv aktiv |
| att myndigförklaras | infinitiv passiv |
| har/hade myndigförklarat | supinum aktiv |
| har/hade myndigförklarats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| myndigförklarande | |
| Perfekt particip | |
| en myndigförklarad + substantiv | |
| ett myndigförklarat + substantiv | |
| den/det/de myndigförklarade + substantiv | |


