publicerad: 2015
myndighet
mynd·ig·het
substantiv
~en ~er 1 samhällsorgan med maktbefogenhet2 egenskapen att vara myndig
Singular | |
---|---|
en myndighet | obestämd form |
en myndighets | obestämd form genitiv |
myndigheten | bestämd form |
myndighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
myndigheter | obestämd form |
myndigheters | obestämd form genitiv |
myndigheterna | bestämd form |
myndigheternas | bestämd form genitiv |