publicerad: 2015
mystiker
myst·ik·er
[mys´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • ⟨ofta relig.⟩ mystik
Singular | |
---|---|
en mystiker | obestämd form |
en mystikers | obestämd form genitiv |
mystikern | bestämd form |
mystikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
mystiker | obestämd form |
mystikers | obestämd form genitiv |
mystikerna | bestämd form |
mystikernas | bestämd form genitiv |