publicerad: 2015
måtta
1måtta
substantiv
~n • hovsamhet, återhållsamhet, måttfullhet: över måttan se övermåttan
Singular | |
---|---|
en måtta | obestämd form |
en måttas | obestämd form genitiv |
måttan | bestämd form |
måttans | bestämd form genitiv |
2måtta
verb
~de ~t • rikta, syfta, sikta
Finita former | |
---|---|
måttar | presens aktiv |
måttas | presens passiv |
måttade | preteritum aktiv |
måttades | preteritum passiv |
måtta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att måtta | infinitiv aktiv |
att måttas | infinitiv passiv |
har/hade måttat | supinum aktiv |
har/hade måttats | supinum passiv |
Presens particip | |
måttande | |
Perfekt particip | |
en måttad + substantiv | |
ett måttat + substantiv | |
den/det/de måttade + substantiv |