publicerad: 2015
måste
1måste
verb; pres. och pret.; sup. måst; prov. och finl. inf. måsta • hon måste (komma) hon är/var tvungen att
Finita former | |
---|---|
måste | presens aktiv |
måste | preteritum aktiv |
Infinita former | |
att måsta | infinitiv aktiv |
har/hade måst | supinum aktiv |
2måste
substantiv
~t ~n • nödvändighet, oundgängligt krav: ett absolut måste
Singular | |
---|---|
ett måste | obestämd form |
ett måstes | obestämd form genitiv |
måstet | bestämd form |
måstets | bestämd form genitiv |
Plural | |
måsten | obestämd form |
måstens | obestämd form genitiv |
måstena | bestämd form |
måstenas | bestämd form genitiv |