publicerad: 2015
människoben
männ·isko|ben
substantiv
~et; pl. ~ människa ben 1
Singular | |
---|---|
ett människoben | obestämd form |
ett människobens | obestämd form genitiv |
människobenet | bestämd form |
människobenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
människoben | obestämd form |
människobens | obestämd form genitiv |
människobenen | bestämd form |
människobenens | bestämd form genitiv |