publicerad: 2015
människokännare
männ·isko|känn·are
N mänsko|känn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑kännarna människa kännareSingular | |
---|---|
en människokännare | obestämd form |
en människokännares | obestämd form genitiv |
människokännaren | bestämd form |
människokännarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
människokännare | obestämd form |
människokännares | obestämd form genitiv |
människokännarna | bestämd form |
människokännarnas | bestämd form genitiv |