publicerad: 2015
mästare
mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. mästarna • person med erkänd skicklighet i idrottssammanhang ofta den bäste av alla; ofta (i sammansättn.) i yrkesbeteckningar – Sms. med mästar- kan ofta tänkas höra både till mästare och mäster 2.
| Singular | |
|---|---|
| en mästare | obestämd form |
| en mästares | obestämd form genitiv |
| mästaren | bestämd form |
| mästarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mästare | obestämd form |
| mästares | obestämd form genitiv |
| mästarna | bestämd form |
| mästarnas | bestämd form genitiv |


