publicerad: 2015
negociering
neg·oci·er·ing
el. neg·oti·er·ing
substantiv
~en • till negociera 1,2,3
Singular | |
---|---|
en negociering (en negotiering) | obestämd form |
en negocierings (en negotierings) | obestämd form genitiv |
negocieringen (negotieringen) | bestämd form |
negocieringens (negotieringens) | bestämd form genitiv |