publicerad: 2015
neurotiker
neur·ot·ik·er
[‑å´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person som lider av neuros
Singular | |
---|---|
en neurotiker | obestämd form |
en neurotikers | obestämd form genitiv |
neurotikern | bestämd form |
neurotikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
neurotiker | obestämd form |
neurotikers | obestämd form genitiv |
neurotikerna | bestämd form |
neurotikernas | bestämd form genitiv |