publicerad: 2015
nickel
nickel
[nik´el el. nik`el]
substantiv
nicklet el. ~n • en metall; inte ett/en nickel ⟨vard.⟩ inte ett öre
Singular | |
---|---|
ett nickel (en nickel) | obestämd form |
ett nickels (en nickels) | obestämd form genitiv |
nicklet (nickeln) | bestämd form |
nicklets (nickelns) | bestämd form genitiv |