publicerad: 2015
nickelin
nickel·in
[‑i´n]
substantiv
~et el. ~en • ett nickelmineral; en nickellegering
Singular | |
---|---|
ett nickelin (en nickelin) | obestämd form |
ett nickelins (en nickelins) | obestämd form genitiv |
nickelinet (nickelinen) | bestämd form |
nickelinets (nickelinens) | bestämd form genitiv |