publicerad: 2015
nock
nock
[nåk´]
substantiv
~en ~ar • takkrön; yttersta ända av rå e.d.; kam på hjulaxel
Singular | |
---|---|
en nock | obestämd form |
en nocks | obestämd form genitiv |
nocken | bestämd form |
nockens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nockar | obestämd form |
nockars | obestämd form genitiv |
nockarna | bestämd form |
nockarnas | bestämd form genitiv |