publicerad: 2015
nock
nock
[nåk´]
substantiv
~en ~ar • takkrön; yttersta ända av rå e.d.; kam på hjulaxel
| Singular | |
|---|---|
| en nock | obestämd form |
| en nocks | obestämd form genitiv |
| nocken | bestämd form |
| nockens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| nockar | obestämd form |
| nockars | obestämd form genitiv |
| nockarna | bestämd form |
| nockarnas | bestämd form genitiv |


