publicerad: 2015
normaltillstånd
norm·al|till·stånd
substantiv
~et; pl. ~ 1normal tillstånd 1
Singular | |
---|---|
ett normaltillstånd | obestämd form |
ett normaltillstånds | obestämd form genitiv |
normaltillståndet | bestämd form |
normaltillståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
normaltillstånd | obestämd form |
normaltillstånds | obestämd form genitiv |
normaltillstånden | bestämd form |
normaltillståndens | bestämd form genitiv |