publicerad: 2015
normalton
norm·al|ton
substantiv
~en • jämförelseton vid stämning av musikinstrument ofta ettstrukna a
| Singular | |
|---|---|
| en normalton | obestämd form |
| en normaltons | obestämd form genitiv |
| normaltonen | bestämd form |
| normaltonens | bestämd form genitiv |


