publicerad: 2015
novautbrott
nova|ut·brott
substantiv
~et; pl. ~ nova utbrott 1
Singular | |
---|---|
ett novautbrott | obestämd form |
ett novautbrotts | obestämd form genitiv |
novautbrottet | bestämd form |
novautbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
novautbrott | obestämd form |
novautbrotts | obestämd form genitiv |
novautbrotten | bestämd form |
novautbrottens | bestämd form genitiv |