SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
novautbrott
nova|­ut·­brott substantiv ~et; pl. ~ nova utbrott 1
Singular
ett novautbrottobestämd form
ett novautbrottsobestämd form genitiv
novautbrottetbestämd form
novautbrottetsbestämd form genitiv
Plural
novautbrottobestämd form
novautbrottsobestämd form genitiv
novautbrottenbestämd form
novautbrottensbestämd form genitiv