publicerad: 2015
novitet
nov·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • nyhet
Singular | |
---|---|
en novitet | obestämd form |
en novitets | obestämd form genitiv |
noviteten | bestämd form |
novitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
noviteter | obestämd form |
noviteters | obestämd form genitiv |
noviteterna | bestämd form |
noviteternas | bestämd form genitiv |