publicerad: 2015
näringsmedel
när·ings|medel
substantiv
‑medlet; pl. ~, best. pl. ‑medlen • till näring 2 1medel 1
Singular | |
---|---|
ett näringsmedel | obestämd form |
ett näringsmedels | obestämd form genitiv |
näringsmedlet | bestämd form |
näringsmedlets | bestämd form genitiv |
Plural | |
näringsmedel | obestämd form |
näringsmedels | obestämd form genitiv |
näringsmedlen | bestämd form |
näringsmedlens | bestämd form genitiv |