publicerad: 2015
obetvinglighet
o|be·tving·lig·het
substantiv
~en obetvinglig
Singular | |
---|---|
en obetvinglighet | obestämd form |
en obetvinglighets | obestämd form genitiv |
obetvingligheten | bestämd form |
obetvinglighetens | bestämd form genitiv |