publicerad: 2015
observatör
ob·serv·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • person med uppgift att göra observationer, iakttagare
Singular | |
---|---|
en observatör | obestämd form |
en observatörs | obestämd form genitiv |
observatören | bestämd form |
observatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
observatörer | obestämd form |
observatörers | obestämd form genitiv |
observatörerna | bestämd form |
observatörernas | bestämd form genitiv |