publicerad: 2015
oförnuftighet
o|för·nuft·ig·het
substantiv
~en ~er oförnuftig
Singular | |
---|---|
en oförnuftighet | obestämd form |
en oförnuftighets | obestämd form genitiv |
oförnuftigheten | bestämd form |
oförnuftighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oförnuftigheter | obestämd form |
oförnuftigheters | obestämd form genitiv |
oförnuftigheterna | bestämd form |
oförnuftigheternas | bestämd form genitiv |