publicerad: 2015
omvallning
om|vall·ning
substantiv
~en ~ar • av skidor; till vallning 3
| Singular | |
|---|---|
| en omvallning | obestämd form |
| en omvallnings | obestämd form genitiv |
| omvallningen | bestämd form |
| omvallningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| omvallningar | obestämd form |
| omvallningars | obestämd form genitiv |
| omvallningarna | bestämd form |
| omvallningarnas | bestämd form genitiv |


