publicerad: 2015
omvridning
om|vrid·ning
substantiv
~en ~ar omvriden
Singular | |
---|---|
en omvridning | obestämd form |
en omvridnings | obestämd form genitiv |
omvridningen | bestämd form |
omvridningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omvridningar | obestämd form |
omvridningars | obestämd form genitiv |
omvridningarna | bestämd form |
omvridningarnas | bestämd form genitiv |