publicerad: 2015
onkel
onkel
[åŋ´kel]
substantiv
~n onklar • ⟨åld.⟩ farbror; morbror
Singular | |
---|---|
en onkel | obestämd form |
en onkels | obestämd form genitiv |
onkeln | bestämd form |
onkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
onklar | obestämd form |
onklars | obestämd form genitiv |
onklarna | bestämd form |
onklarnas | bestämd form genitiv |