publicerad: 2015
ordvrängeri
ord|vräng·eri
[‑eri´ el. o`rd‑]
substantiv
~et ~er ordvrängare
Singular | |
---|---|
ett ordvrängeri | obestämd form |
ett ordvrängeris | obestämd form genitiv |
ordvrängeriet | bestämd form |
ordvrängeriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordvrängerier | obestämd form |
ordvrängeriers | obestämd form genitiv |
ordvrängerierna | bestämd form |
ordvrängeriernas | bestämd form genitiv |