publicerad: 2015
oredlighet
o|red·lig·het
substantiv
~en ~er oredlig
Singular | |
---|---|
en oredlighet | obestämd form |
en oredlighets | obestämd form genitiv |
oredligheten | bestämd form |
oredlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oredligheter | obestämd form |
oredligheters | obestämd form genitiv |
oredligheterna | bestämd form |
oredligheternas | bestämd form genitiv |