publicerad: 2015
oregelbundenhet
o|regel·bund·en·het
substantiv
~en ~er oregelbunden
Singular | |
---|---|
en oregelbundenhet | obestämd form |
en oregelbundenhets | obestämd form genitiv |
oregelbundenheten | bestämd form |
oregelbundenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oregelbundenheter | obestämd form |
oregelbundenheters | obestämd form genitiv |
oregelbundenheterna | bestämd form |
oregelbundenheternas | bestämd form genitiv |