SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
oro
1o|­ro substantiv ~n ängslan; o­roligheter​ – Alla sammansättn. med oros- hör till 1oro.
Singular
en oroobestämd form
en orosobestämd form genitiv
oronbestämd form
oronsbestämd form genitiv
2o|­ro substantiv ~n; pl. ~r el. ~ar sväng­hjul med spiral­fjäder i ur
Singular
en oroobestämd form
en orosobestämd form genitiv
oronbestämd form
oronsbestämd form genitiv
Plural
oror (oroar)obestämd form
orors (oroars)obestämd form genitiv
ororna (oroarna)bestämd form
orornas (oroarnas)bestämd form genitiv