publicerad: 2015
oro
1o|ro
substantiv
~n • ängslan; oroligheter – Alla sammansättn. med oros- hör till 1oro.
Singular | |
---|---|
en oro | obestämd form |
en oros | obestämd form genitiv |
oron | bestämd form |
orons | bestämd form genitiv |
2o|ro
substantiv
~n; pl. ~r el. ~ar • svänghjul med spiralfjäder i ur
Singular | |
---|---|
en oro | obestämd form |
en oros | obestämd form genitiv |
oron | bestämd form |
orons | bestämd form genitiv |
Plural | |
oror (oroar) | obestämd form |
orors (oroars) | obestämd form genitiv |
ororna (oroarna) | bestämd form |
orornas (oroarnas) | bestämd form genitiv |