publicerad: 2015
otidsenlighet
o|tids·en·lig·het
substantiv
~en ~er otidsenlig
Singular | |
---|---|
en otidsenlighet | obestämd form |
en otidsenlighets | obestämd form genitiv |
otidsenligheten | bestämd form |
otidsenlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
otidsenligheter | obestämd form |
otidsenligheters | obestämd form genitiv |
otidsenligheterna | bestämd form |
otidsenligheternas | bestämd form genitiv |