publicerad: 2015
otrohet
o|tro·het
substantiv
~en ~er • jfr otrogen
Singular | |
---|---|
en otrohet | obestämd form |
en otrohets | obestämd form genitiv |
otroheten | bestämd form |
otrohetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
otroheter | obestämd form |
otroheters | obestämd form genitiv |
otroheterna | bestämd form |
otroheternas | bestämd form genitiv |