publicerad: 2015
outgrundlig
o|ut·grund·lig
adjektiv
~t ~a • ofattbar; gåtfull
Positiv | |
---|---|
en outgrundlig + substantiv | |
ett outgrundligt + substantiv | |
den/det/de outgrundliga + substantiv | |
den outgrundlige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de outgrundligare + substantiv | |
Superlativ | |
är outgrundligast | |
den/det/de outgrundligaste + substantiv |