publicerad: 2015
outgrundlighet
o|ut·grund·lig·het
substantiv
~en outgrundlig
Singular | |
---|---|
en outgrundlighet | obestämd form |
en outgrundlighets | obestämd form genitiv |
outgrundligheten | bestämd form |
outgrundlighetens | bestämd form genitiv |