publicerad: 2015
oväsentlighet
o|väsent·lig·het
substantiv
~en ~er oväsentlig
Singular | |
---|---|
en oväsentlighet | obestämd form |
en oväsentlighets | obestämd form genitiv |
oväsentligheten | bestämd form |
oväsentlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oväsentligheter | obestämd form |
oväsentligheters | obestämd form genitiv |
oväsentligheterna | bestämd form |
oväsentligheternas | bestämd form genitiv |