publicerad: 2015
oändlighet
o|änd·lig·het
[oän´d‑]
substantiv
~en ~er oändlig
Singular | |
---|---|
en oändlighet | obestämd form |
en oändlighets | obestämd form genitiv |
oändligheten | bestämd form |
oändlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oändligheter | obestämd form |
oändligheters | obestämd form genitiv |
oändligheterna | bestämd form |
oändligheternas | bestämd form genitiv |